När jag i all hast sprang, bokstavligt talat, genom ICA i helgen så fick jag syn på små vita scilla. De var uppdrivna en bit men hade inte slagit ut än. Slog till på tre styckna!
Väl hemma planterade jag dem i ett hjärta av zink och ställde på lilla bordet brevid soffan. Glömde sen bort dem... typ. Tills i dag då jag kom in i vardagsrummet och fick se detta...
Detta fick i alla fall mitt hjärta att le... och tyvärr längta än mer efter våren. Men den kommer. Håll ut.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar